DI 26 mars
LKAB borde utreda att ta in elproduktion som en integrerad del i sitt koncept, och presenterar vilken typ av elproduktion de i så fall skulle bygga samt meddela resultatet till de yttersta ägarna – skattebetalarna, skriver professorerna Jan Blomgren och Per Fahlén.
Två industrigrupper, LKAB-SSAB och H2GS, planerar storskaliga satsningar på stålproduktion med låga utsläpp av koldioxid. Tanken är att använda vätgas för att rena järnmalm. Eftersom vätgas inte finns i naturen måste den tillverkas. Planen är att använda vatten som råvara, vilket kräver enorma mängder el. Dessa två anläggningar kräver tillsammans lika mycket el som hela Finland i dag.
LKAB är den aktör som har särklassigt störst elbehov. Bolaget är helägt av svenska staten. Om LKAB misslyckas kan det kosta skattebetalarna mycket stora belopp. Medborgarna bör därför få god insyn i projektet. Hittills har LKAB undvikit att svara på frågor om hur de ska få tillgång till all denna el. Vi har därför valt att försöka utreda olika möjligheter utan deras medverkan.
Vår slutsats är att man valt en tämligen tveksam strategi. LKAB har offentligt framfört att de inte avser att bygga elproduktion i egen regi, utan att de hoppas att andra aktörer på en fri marknad ska bygga tillräcklig produktion så att de kan köpa den el de behöver.
Vilket är då det högsta elpris man kan köpa el för och fortfarande göra vinst i stålproduktionen? Denna fråga har hittills inte besvarats, men det kan å andra sidan motiveras av affärsmässig sekretess, vilket vi respekterar. Våra egna bedömningar, understödd av oberoende expertis, är att detta pris resulterar i ett närmast olösligt dilemma.